Förkylt - Åttonde bloggen

Hej.
Har gått igenom foto och lagt tillrätta för att visa i denna blogg.
Var gång jag varit på väg, har något satt stopp för mina planer och denna gång är vi, maken och jag, "bottenförkylda" och det är irriterande att försöka göra något vettigt då ögon och näsa rinner.
Det går småningom över och då SKALL jag återkomma som lovat.
Hoppas ni får ha hälsan i behåll.
Mys på er så länge.
"mormor-ml".

Återseende - Sjunde bloggen

Hej igen.

Väl värda att se och lukta på.

´allå, ´allå!

Det har blivit en l å å å n g väntan (?) på denna min sjunde blogg men.....den som väntar på något gott,
väntar aldrig för länge, eller hur?
Det har varit en trevlig fast ganska regnig sommar.
Dotter med make och barn, har varit på besök, mest på stranden förstås, och det förgyller alltid vardagen även om det ÄR en solig dag.
Mycket har hänt och det är svårt att så här i efterhand och på en lördag, skriva ned allt.
Jaha, vilken förklaring, VARFÖR skriver jag nu då om jag inte har tid.
Jo, tyckte nog att jag var skyldig er som läser denna min sida, en förklaring.
Vet att jag lovade att återkomma angående Mors dag, men har inte haft så mycket tid att göra allt det jag förutsatte innan sommaren kom.
Skall försöka att fixa och dona så jag kan återkomma med allt trevligt och kanske även det som var tråkigt under "semestern".
Nu ämnar jag stänga mina rader och återkomma med trevliga foto och berättelser då tillfälle ges.

Från nu till då: Ha´ det folkens, hälsar:
Mormodern som bloggar.

Mors Dag - Sjätte bloggen

Mors dag, nu går mina tankar till alla som inte har henne kvar i livet.

*-**, se nedan:

En nåd att stilla bedja om är att, mor fick vara med till dess att jag var femtiosju år!

Min mor och morbror, (Stig) sa: "Muppan" om sin mor. Sött uttryck, tycker jag.

Denna dag, Alla "Muppors" DAG, har varit och är, speciell i vår familj.

Vi bodde i storstaden Malmö, Skåne, Sveriges tredje största stad.

Även om staden var stor, fanns det fler ängar än  *bostäder, i alla fall i utkanterna av staden, så härför var det ingen svårighet för oss tre syskon (alla barn, för den delen) att gå ut att plocka blommor. Det växte även mycket vackra blommor längs banvallen (Tågrälsen) sk "Rallarros", den var hög, cerise-röd och vacker.

Då vi kom hem,  gjorde vi i ordning det mesta som gick att göra,  på kvällen. 

Det här var vad vi gjorde:

- 1 ostsmörgås -1 ägg (i äggkopp) vilka förvarades under sängen och blomvasen ställdes bakom sängen.

.Vi fick gömma allt som skulle vara med på frukostbrickan på morgonen, för att mor inte skulle se "överraskningen" då hon kom för att säga "God natt". 

Precis som hon inte märkte eller förstod, vad vi höll på med. Tre små "pysar"  som sprang runt benen på henne för att "smussla".  Inte förstod hon vad vi sysslade med, nej.  Oh, ljuvliga tanke!!!! 

Kaffet **kokte (bryggde) vi på morgonen (den enda ingrediens som var "pinfärsk") medan mor, s o v, hmmm.

Tänk er nu smörgåsen morgonen efter med härsket smör, osten som blivit"krullig",  ägget gick väl an också blommorna, inte de heller färska, men, men.......

Vår "Muppa" blev som alltid, lika glad som överraskad, hon tyckte att smörgåsen och ägget, var det bästa hon ätit, och blev även glad åt ängs-blommorna som slokade obönhörligt, eftersom de inte tålde värmen inomhus.Tack för det mor! 

Åren gick, och mors dagen firades med våra fäst- män/mör, äkta hälfter samt barnbarn, icke att förglömma.

Så blev vi själv föräldrar och jag blev mor, fick svärmor, vilket mina bröder också fick, och det blev till att fira på två håll (i vardera familj).

Idag, finns mor inte kvar i livet men hon får blommor (köpta)  på sin gravplats och jag, blir uppvaktad av min dotter med familj.

De kom denna söndag alla fyra. Äldsta barnbarnet hade plockat Syrén till mig som naturligtvis, sattes i glas och stod framför mig hela "firandet".

Min dotter hade bakat en god rulltårta som var av choklad-maräng med blåbärsfyllning. GUD VAD GOD.

Har inte, på mycket länge ätit något så gott. Den får hon göra om.

Det yngsta barnbarnet, är på väg att lära sig gå och efter kaffet var det trädgården som gällde för oss alla.

Vi har en liten bro där ute som äldsta barnbarnet, då han kunde stå själv, höll i och började gå, där skulle även denne lille också gå. Det är underligt hur små barn drar sig till lika föremål.

Nåja, den här lille fick minsann visa att han kunde gå själv. Jag lossade hans händer från mina och han stapplade fram tre steg och föll men jag hann fånga honom i fallet annars var det risk för en "näs-täppa" som hette duga. Hans mor blev eld och lågor och klappade händer till dess att hon fann sig och fotograferade i nästa etapp. Det blev inga foto av själva GÅ-ögonblicket men många andra trevliga bilder.

Ja, så har jag återigen fått vara med om att barnen börjar med saker själv. 

Har ju tidigare i livet, varit med om mina brorsbarn, vilket känts, som om vore jag deras farmor/mormor.

Återigen, en utomordentligt trevlig mors dag som jag tackar å det varmaste för att ni förgyllde, o  i "tacket" ingår även far o maken.

Den jag vill tacka mest, är MOR, för ALLT det goda hon lärt och gett mig, ÖDMJUKHET inför samt KÄRLEK, till min nästa.

Mässings-orkestern 2011, mors dag Kung Oscars park.

Förra året 2011 (se "Spårvagnen") var vi i Kung Oscars Park i Malmö och firade mors dag.

Blev bjudna av dottern hennes make och barnbarnet mitt. Medhavd matsäck som smakade förträffligt ute i det fria.

Det var en underbar, solig, vacker och fin dag, på alla sätt och vis

Där var en mässings-orkester som spelade och då kom tankarna ännu längre tillbaka i tiden, vilket gör att jag måste fortsätta på temat; Mors Dag.
Det blir inte förrän i min nästa blogg.

Det fina med minnen är att ingen kan ta dem ifrån en, man har dem alltid med sig utan att behöva "släpa" på fotoalbumen, Nej........... men väl mobilen. Intet ont om densamme, den har kommit att bli en oumbärlig "vän" och  hjälp för mig, faktiskt.

*Malmö expanderade i början av 50-talet då växte nya bostadsområdena upp som svampar ur jorden.

Barnen hade matsäck med till skolan fram till 1956, då fick vi en ny skola. Bodde man däremot på lands-

bygden, var matsäcken med ännu längre.

** Koka kaffe, använde då, som nu BRYGG-bönor.
Vatten fick  koka upp i en vattenkittel (ännu tidigare med kokbönor i, härav ordet: Koka kaffe). 

Kannan hade en påshållare vars påse var gjord av bomullsväv (nästan som gasbinda men kraftigare). 

Kokkärlen var vanligtvis emaljerade.

Sumpen tog man vara på för att lösa upp proppar i  i vaskarna (tvätt- disk- som handfat).

                                                                                                                                                                   

Bjudningen - Femte bloggen

Var till vår svärsons bjudning  igår den 19 maj 2012.
Då vi parkerat bilen på uppfarten, kom vårt äldsta barnbarn oss till mötes och berättade att han och hans pappa, varit på kalas hos en dagiskompis tidigare på dagen och att det var därför som det hängde ballonger på deras ytterdörr.
Hans cykel stod parkerad med cykelhjälmen hängande på styret. Han berättade att han och hans två kusiner 9 och 13 år, skulle ut och cykla,  >ja sa han: -de får springa vid sidan av,  jag har bara min cykeln.
Han var andfådd för att hinna med allt han skulle berätta för oss.

Svärsonen var igång med att tända grillen.
Vi gratulerade honom med blommor och blad samt present.......

.....vilken han blev överraskande glad för. Presenten innehöll ett grillset, bestående av en Kockkniv + fyra mindere grillknivar.
Precis vad jag önskat mig, sade han, det här skulle jag haft innan då jag skivade köttet.

Yngsta barnbarnet, låg och sov men vaknade och jag gick in och hämtade honom.

Det är så mysigt att hålla om de små barnen då de vaknat. De är lite trötta och de vill gärna lägga huvudet mot ens axel. 

                                          

I samma stund kom Svärsonens far, syster o svåger samt deras två pojkar, så nu kunde det bli cykla av, men först en välkomstdrink på alkoholfri, rosa "skumpa" med tilltugg, vilket intogs på altanen. Gott var det!

Pojkarna gick iväg med cykeln och vi andra hade mycket att tala om.
För min del blev det mest att GÅ med barnbarnet. Så fort jag kommer är det ingen annan som duger (jo, morfar) för barnbarnet vet vem som har mest (?) tålamod att gå med honom.
Nota bene: Det är hans mor som gör det annars om dagarna.
Pojkarna kom tillbaka efter "cykelturen". Äldste kusinen flämtade som ett ånglok och sade: Han é snabb, vi fick springa efter honom och jag och lillebror är helt slut. Ja, tacka för det. Likväl efter en liten stund, gick de tre kusinerna iväg för att göra ännu en "cykeltur".
Vädret var en aning kyligt , med tanke på att det bara är maj månad har inte solen värmt upp vare sig marken eller atmosfären, så det var dukat inne, i "salongen". 
Mat och dryck smakar som bäst med dessa personer i sällskap.  Då vi skiljs åt, längtar vi tillbaka. 

Det är skönt att få längta efter dem man tycker om!

Stilla shopping i Malmö - Fjärde bloggen

Vi körde förbi XXXL

Hej igen.

Sitter här nu på kvällskvisten och njuter av tillvaron.
Solen har varit uppe hela dagen och vädret har varit ganska varmt men......det har blåst något Gud förbarmat. Nu gjorde det inte så mycket eftersom vi har varit in till ett par affärer, i den stora staden Malmö, inomhus bryr man sig inte, ut-i-fall-att det blåser.
På vägen hem, gjorde vi ett stopp in till Vellinge och Willys stormarknad, där vi fyllde på med varor till kyl- frys o skafferi.
Inte nog med att de har ett stort utbud, man får mycket för pengarna även om mitt hjärta slår för vår lokala ICA-handlare, är det ibland ett trevligt avbräck, att se "andra vyer".
På väg 100  vid Höllviken, vindsurfades det igen. Det är tjusigt att se dessa segel mot himlen och vindsurfarna, hur de kan hålla sig kvar på brädan samt styra densamma, det är en konst i sig.
Har försökt detta konststycke fast utan segel. Ja Herre min skapare, det var en syn för gudarna. Alla som stod och såg på, hade mungiporna uppe vid sina öron och det kändes nesligt att inte kunna stå kvar. Den ene kall-supen efter den andra, var vad jag fick som belöning och eftersom jag är (nästan) nykterist, var även det nesligt. Ja, med "suparna" alltså.
Nu har det gått ett antal år sedan detta mitt gymnastiska försök, och jag kan lova att jag inte ämnar göra om det, inte på grund av vätskan som kommer i min strupe, utan mer för att min kropp aldrig kommer kunna återfå sin forna spänst.!? om jag provar på denna bedrift NU.
Vid återkomsten till hemmet, var vi så trötta. Vi tog var sitt glas juice och ett halvt äpple för att återfå balansen, så påbörjade jag middagen, hemlagad pizza. Det var efterlängtat och gott.
På tal om att äta gott, var vi hos dottern, mågen och våra barnbarn igår, Kristi Himmelsfärdsdag.
Meningen var annars att de skulle kommit till oss på middag men de hade mycket att göra så vi beslöt att vi tog med vår middag, (lax) att tillaga och äta hos dem.
Vi skulle grilla, bestämde vi. Tyvärr var inte vädret det bästa men dottern fann på råd. Hon tog en stekpåse, lade in  laxbitarna ,  i ugnen och ni kan tro: Gott...... är inte rätta ordet, Superbt, dristar jag mig till att säga.
Dotera, smörstekte vit och grön sparris, gjorde en god sallad på små tomater, Heri Corvertes (stavningen från paketet) samt rödlök i Balsamvinäger och andra goda grönsaker som tilltugg.

Barnbarnen i väntan på kaffe o saft

Till kaffet serverades min hembakade pepparkaks-rulltårta med lingonfyllning. 

Även den blev uppskattad.

Det är alltid trevligt att vara med dottern, hennes man och deras barn, vilken skön samhörighet vi har.
På lördag, skall vi på bjudning till dem. Då träffar vi hans far, syster med  make och barn.
Det är fantastiskt att vara tillsamman. En enda stor familj, precis så skall det vara.

Till nästa blogg, säger jag, Mormor
Må gott och tag  hand om er.

Vårliga vindar - Tredje bloggen

Igår (15 maj 2012) var en något lugnare dag än den dagen före med allt dator-krångel som tycktes hända, visserligen mitt eget fel men dock. Denna vila behövde både min kropp som själ.
Idag (16 maj 2012) piskade regnet på rutorna och väckte oss. Det blåser, om inte fullt, så i alla storm.
Vindarna var västliga, förmodar de kommer att vara så, resten av dagen. Lite ruggiga känner vi oss, maken och jag.
Var ute i vädret och gick en tur, först till kyrkogården, allt var på plats, vädret till trots.
Det gick inte att gå upprätt så vi fick gå in och ta på vinterkläderna....igen.

Mörk himmel och vredgat hav.

Sedan gick vi till havet, där kunde vi inte gå ända ned till strandkanten, vågorna piskade högt upp och det fanns inte mycket mer än grästuvor att gå på. Vilken kraft o makt, vädret har. Det blev att vända och gå hem igen.
Intet för-ty, det var skönt att komma inomhus och få sig en varm kopp kakao med grov (lever"tjohej")- smörgås.
Kände mig som liten tös, då man varit ute i kylan och kom hem till mor, samma omsorg men utan henne.
Solen kom för ca tre (3) timmar sedan, den inte bara värmer oss människor, utan även marken o havet.
Nu är jag trött och känner mig en aning förkyld så jag skall försöka vila en stund.
Till dess att jag har något att "rapportera" från mina tankar, helst utan förkylning, hälsar jag;
Ha det!

PS. Har inte publicerat detta inlägg den 16 maj 2012, enär det blev Kristi Himmelsfärdsdags-förberedelser, denna dag. Gör det nu idag den 18 maj 2012. DS.

Längsta resan - Andra bloggen

Hej igen.
Igår, kan jag lova, blev mitt livs längsta resa.
Att gå till tandläkaren, är intet i jämförelse med detta enär man kan få bedövning.
Det började igår, då jag var in till barnbarnets blogg (se gårdagen) och naturligtvis, trodde jag i min enfald att jag var tvungen att göra en sida för MIN BLOGG för att kunna få applikationen nedladdad i min mobil.
Aj vad jag bedrog mig. Intet förty, detta var trevligt.
Började bra med att jag skrev ned i min blogg om spårvagnen i Malmö, 3:an Ringlinjen.
Stolt som en hankatt (om nu honkön kan bli "hankön", så där i en handvändning). förhandsgranskade jag, sparade, schemalade samt publicerade, studerade även mitt verk och kände mig SÅ stolt, -så fint det såg ut och jag blev nöjd med innehållet.
Allt var frid och fröjd till dess att jag skulle visa upp min sida och det inte fanns något inlägg. Besvikelse.
Jag gick in till Hjälp-center, trodde jag skulle få den hjälp jag behövde, Icke sa Nicke. Tror att orsaken är att jag inte tar mig tid att verkligen förstå, det jag läser. Säger bara: Stress!
Gjorde allt som stod i min makt för att få det att fungera och si.......helt oväntat fanns mitt inlägg på sidan igen.
Glad i hågen, skulle jag nu kunna få duscha, tyckte jag fick tid till det helt plötsligt.
Ställde mig i duschen, DÅ ringde telefonen. Maken svarade, ropade in att -det är Gertrud (fingerat namn) som varit in till din sida. Hon tycker fotot av dig är fint men... undrar var inlägget är som hon skulle läsa (Väninnan bloggar själv så hon hade sett min blogg).
Neejjjjjj, inte nu igen. Upp ur duschen, svängde badhandduken om mig, öppnade upp datorn, vilket tar ca 1 förmiddag, gick in till sidan -INGENTING- åååhhhh, jag blir galen. Sms-ade dottern, som skrev tillbaka att hon också haft slikt strul den första dagen. Menade hon verkligen att dessa ord skulle trösta mig? Nog ville jag ha besked på hur jag skall göra för att få blogg-sidan att fungera.
På det igen. Denna gång gick jag direkt in och schemalade inlägget och plötsligt utan minsta förvarning: fungerade det. Glädje, ..... nu kunde jag återigen gå in i duschen Om inget viktigt hände som t ex att: inlägget försvann igen.
Efter duschen, gick jag in till min blogg igen, datorn stod på "vilogläge", och faktiskt fanns inlägget kvar.

iiiiiihhhhhhhh!!!!!

Väninnan ringde igen och tyckte om det hon läst och tillade: -Kommer du verkligen ihåg allt sånt där? jag måste ha sovit under hela min uppväxt, du kommer ihåg så mycket, det gör inte jag men jag blir glad då du påminner mig.
Då har ni fått vara med mig på min  l å n g a  resa, med förhoppning att ni haft lika roligt som jag och maken hade igår.
PS. Kan tala om att under den tid, som jag fixade och donade, skrattade jag så hejdlöst att jag kiknade. Det blev svårt att se eftersom "tårarna" låg som en dimma över mina ögon. MEN .....jag kom i mål! DS.

Spårvagnen - Första bloggen

Hej.
Det är första dagen för min blogg.
Tänk att jag vågar mig på detta, men.........
Det var så här det började att: -mitt barnbarn öppnade sin blogg för en tid sedan.
Jag kunde inte följa hans blogg från min mobil ej heller kom jag ihäg hans "adress" till bloggen hans, så nu idag, då jag var in till hans sida (samt lekkamrats-svärdotters-blogg) tog jag steget att själv börja, med denna trevliga hobby. Då kunde jag få APPEN i mobilen. Nu har jag den.
Sagt och gjort, här sitter jag nu och skall få till det.
Kanske skall börja med att jag var in till facebook nu på morgonen efter en ganska sömnlös natt.
Såg på ett foto, föreställande ringlinge 3;s spårvagn, som jag fotograferade på MorsDag ifjol.
Även om jag var liten, är upplevelsen stark, kring denna berättelse om SPÅRVAGNEN.
Kommer ihåg på somrarna, då var spårvagenen öppen med endast trossar på sidorna, sk "Sommar-Spårvagn". På vintrarna,stod förarna i ett par flätade Halmskor som var fyllda med halm, för att kunna hålla fötterna varma. De stod med egna skor på fötterna, i de flätade Halmskorna (fyllda med halm).
Då de nådde ändstationen, gick de för- eller akterut, där ett par likadana Halmskor, stod och väntade på honom. Han tog även med sig veven=växelspaken, till andra änden av vagnen. Den stora "ratten", var bromsen men den satt fast. Ja, så körde han vidare.
Då mina bröder och jag var små, använde vi mors kaffekvarn och lekte så spårvagnsförare och passagerare.
Tänk vad en bild kan ställa till med, väcka till liv, barn- o ungdomsminnen, ack så ljuvliga.
Tack för denna gång, hälsar jag
Mormor ml

PS. Tilläggas bör att det var vår dotter och måg med sitt barn som bjöd oss till Trädgårdsmässan i Kung Oscars park i Malmö. Vädret var strålande och dagen den var mycket givande. DS.