Längsta resan - Andra bloggen

Hej igen.
Igår, kan jag lova, blev mitt livs längsta resa.
Att gå till tandläkaren, är intet i jämförelse med detta enär man kan få bedövning.
Det började igår, då jag var in till barnbarnets blogg (se gårdagen) och naturligtvis, trodde jag i min enfald att jag var tvungen att göra en sida för MIN BLOGG för att kunna få applikationen nedladdad i min mobil.
Aj vad jag bedrog mig. Intet förty, detta var trevligt.
Började bra med att jag skrev ned i min blogg om spårvagnen i Malmö, 3:an Ringlinjen.
Stolt som en hankatt (om nu honkön kan bli "hankön", så där i en handvändning). förhandsgranskade jag, sparade, schemalade samt publicerade, studerade även mitt verk och kände mig SÅ stolt, -så fint det såg ut och jag blev nöjd med innehållet.
Allt var frid och fröjd till dess att jag skulle visa upp min sida och det inte fanns något inlägg. Besvikelse.
Jag gick in till Hjälp-center, trodde jag skulle få den hjälp jag behövde, Icke sa Nicke. Tror att orsaken är att jag inte tar mig tid att verkligen förstå, det jag läser. Säger bara: Stress!
Gjorde allt som stod i min makt för att få det att fungera och si.......helt oväntat fanns mitt inlägg på sidan igen.
Glad i hågen, skulle jag nu kunna få duscha, tyckte jag fick tid till det helt plötsligt.
Ställde mig i duschen, DÅ ringde telefonen. Maken svarade, ropade in att -det är Gertrud (fingerat namn) som varit in till din sida. Hon tycker fotot av dig är fint men... undrar var inlägget är som hon skulle läsa (Väninnan bloggar själv så hon hade sett min blogg).
Neejjjjjj, inte nu igen. Upp ur duschen, svängde badhandduken om mig, öppnade upp datorn, vilket tar ca 1 förmiddag, gick in till sidan -INGENTING- åååhhhh, jag blir galen. Sms-ade dottern, som skrev tillbaka att hon också haft slikt strul den första dagen. Menade hon verkligen att dessa ord skulle trösta mig? Nog ville jag ha besked på hur jag skall göra för att få blogg-sidan att fungera.
På det igen. Denna gång gick jag direkt in och schemalade inlägget och plötsligt utan minsta förvarning: fungerade det. Glädje, ..... nu kunde jag återigen gå in i duschen Om inget viktigt hände som t ex att: inlägget försvann igen.
Efter duschen, gick jag in till min blogg igen, datorn stod på "vilogläge", och faktiskt fanns inlägget kvar.

iiiiiihhhhhhhh!!!!!

Väninnan ringde igen och tyckte om det hon läst och tillade: -Kommer du verkligen ihåg allt sånt där? jag måste ha sovit under hela min uppväxt, du kommer ihåg så mycket, det gör inte jag men jag blir glad då du påminner mig.
Då har ni fått vara med mig på min  l å n g a  resa, med förhoppning att ni haft lika roligt som jag och maken hade igår.
PS. Kan tala om att under den tid, som jag fixade och donade, skrattade jag så hejdlöst att jag kiknade. Det blev svårt att se eftersom "tårarna" låg som en dimma över mina ögon. MEN .....jag kom i mål! DS.