Borde här skriva om "Mors dag" som utlovat men det känns som fel årstid samtidigt som att; allt material jag samlat och sorterat härom, ÄR ej mer.
Tingen här hemma, har en märklig förmåga att "gömma" sig, för att sedan dyka upp vid fel tillfälle.
Av detta - förstår jag intet. Ha ha ha!
Tänker istället ta upp en känsla som är evig - Kärleken, som genom sorger, övervinner allt!
Mina tankar kretsar just nu kring livet och vad som får människan att gå vidare , även då vi mister någon nära och kär.
Sorgen är förkrossande samtidigt som saknaden , kommer på efterkälken men när väl sorgen tonar av, blir saknaden påtaglig och alldeles verklig och det är NU som vi får börja om från början.
Sorgen i sig, tar olika lång tid för var enskild person, att så att säga få "sörja färdigt", vilket vi givetvis aldrig, kommer att kunna göra.
Då maken min dog, sommaren 2013, tog det mig lång tid att samla in alla tankar och känslor.
För många obehagliga, "omständigheter" kring hans död, fanns för mig att ta hänsyn till, men inte någon, tog hänsyn till mig.
Här - förlorade jag, inte bara fotfästet utan även tilliten till mina medmänniskor, även då jag sökte hjälp, fanns ingen hjälp för mig att få.
Dottern med familj, fanns där för mig, men då vardagen gjorde sig påmind, de återtog arbet och dagis, då blev jag åter hänvisad till ensamheten.
Denna ensamhet, gjorde att jag började leta mig fram till facebook, och så smått, tillät jag mig att som då maken levde, lägga ut bilder. Jag fick lite respons även om det var lite trögt.
Fick syn på att det fanns olika "grupper" och ansökte om att få bli med - i min enfald, var dessvärre vissa medlemmar snara att chikanera min person.. Jag förlät dem, för de visste ju intet om mig eller den situation jag befann mig i, att jag ville återkomma till livet, efter flera månaders passning av maken.
Fick ett par nya vänner, men eftersom jag inte var "helt med på banan" ännu, gjorde jag det fatala felet att tro att de ville stödja mig. Återigen ett "bakslag", då jag blev utesluten ur deras sk privata vänkrets.
Även om mitt självförtroende, var mer eller mindre i botten, hade och har jag min starka självkänsla, och den ..... den knäcker ingen.
Hur som haver, har det bara gått framåt för mig på facebook och jag har fått verkliga vänner som valt mig och som bryr sig. De uppskattar mig som den jag är..
No´ta be´ne; Dessa vänner har aldrig sett eller mött mig och har ingen egentlig uppfattning om min person men helt tydligt är, att de ser mina kvaliteter som människa. Mina känslor gentemot dem, är ömsesidig och jag är oerhört tacksam över deras val av mig som vän.
Är inte detta Kärlek - till en medmänniska, då bör jag omvärdera ordet Kärlek gentemot känslan men, varför penetrera, det kan ju bara skada.
- Visst kan man "älska" någon på avstånd, Platonsk kärlek!
Livet, med allt som tillhör, håller jag med om att; Kärleken är störst.
Bara betänk vilken gåva, underbar som få, att säga; - Jag älskar Dig!
Denna mening kräver ingen förklaring eller krav, och tar oss vidare till annan känsla: Lycka!
Intet ...... kan förändra vår kärlek för varandra, ej heller är det "föremålen som skiftar", däremot tycks det mig att andra känslor kan lägga sordin på den, vilket kan , i värsta fall och tyvärr oftast, leda till skilsmässa.
Det är således inte Kärleken som dör, det är våra värderingar som ändras.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar